Om Samuel

Samuel Söderström

Samuel föddes den 13 maj 2002. En av de lyckligaste dagarna i våra liv. Trots att maj kan vara en
ganska grå månad i Sverige sken solen extra starkt den dagen. Nasdaq (mopsen) var till en början skeptisk till en ny familjemedlem, men efter att ha nosat lite på honom så blev de vänner för livet. Samuel var som bebis ganska livlig. Han hade kolik i några månader, men det avhjälptes snabbt av att han vid 4 månaders ålder fick prova på ”riktig” mat. Det tyckte han om! Åren gick och Samuel började på dagis. Lärkans Musikförskola som är ett fantastiskt föräldrakooperativ med otroligt kompetenta pedagoger. Kompisarna var många, Esmeralda, Fred, Erik, Simon, Nona, Lovisa, Siri, Noel, Elsa, Tom, Nils, Wille, Alice, Pontus F, Kasper, Pontus P, Pascal, Tea, Betty, Linnea, Olivia-Li och Lina, ett härligt gäng! Valet av dagis var givet, för redan i tidig ålder förstod vi att Samuel hade ett enormt musikintresse. Om han själv inte gick omkring och nynnade, så lät han sin skivspelare vara på dagarna i ända.

Åren gick och Samuels musikintresse kvarstod. Favoriterna blev Caroline af Ugglas, The Ark, Nordman och Martin Stenmarck. Något udda för ett barn, men sådan var Samuel. Han var speciell. Vi missade inte en enda Melodifestival från det att han var 4 år och vi röstade och röstade för att ”rätt” låt skulle vinna. När Samuel var 5 år och familjen var på skidsemester i Åre spelade han Nordman och The Ark hela vägen fram och tillbaka i bilen. Till slut så kunde inte bara han texterna, utan även lillebror och vi föräldrar… Sedan kom låten ”Snälla, snälla” med Caroline af Ugglas och då var det kört. Han spelade den om och om igen. Minnet av Samuel gör sig ständigt påmint när låtarna spelas på radio. Det gör ont, men samtidigt ler man, för han älskade ju verkligen dessa låtar. Han skulle bli schlagerartist, den biten var han helt klar med. Han skulle börja med lilla Melodifestivalen, bara han blev tillräckligt gammal. På sjukhuset fick han besök av ett flertal artister och då passade han på att fråga Martin Stenmarck om hur man går till väga för att bli schlagerstjärna. Han fick ett klokt svar och nu gällde det bara att följa den linjen. Tack vare stiftelsen ”Min Stora Dag” fick han tillfälle att gå till Globen och se finalen år 2009. Han var helt lyrisk! Vi lovade honom att vi skulle åka till Norge för att se finalen 2010, tyvärr hann vi inte med det.

Samuel var ett barn med många intressen. Han älskade att åka skidor, spela tennis, dansa på Lasse Kühlers dansskola, resa, laga och att äta mat. Favoritrestaurangerna var Bamboo Garden på Åsögatan och Il forno da Pino på Sveavägen, båda med jättegod mat och otroligt trevlig personal. Hemma letade han fram recept på Tastelines eller Arlas hemsida. Dessa var inte helt lätta att tillaga, men han var alltid med och hjälpte till. Han älskade nya smaker och kryddstark ”vuxenmat”, vilket var mycket praktiskt för oss föräldrar, speciellt när vi reste utomlands.

Samuel blev sjuk när han var 5 år gammal. Dagen innan han fyllde 6 år fick vi reda på att han hade en tumör. Livet tog då en helt annan vändning för hela familjen. Han fortsatte att gå på dagis, i den mån han kunde och orkade. Han lärde sig bokstäverna och att läsa helt på egen hand. Trösten och verklighetsflykten fann han i sin hund Nasdaq, sina böcker om Lasse Majas Detektivbyrå samt släkten och kompisarna som besökte honom på sjukhuset emellanåt. Nyinflyttade grannflickan Ava och hennes familj kom att betyda väldigt mycket för Samuel det sista året. Nya vänner fann han även på sjukhuset, många av dem är nu tillsammans med honom i himlen. Den största trösten fann han dock i lillebror Max som han ville skulle vara med honom hela tiden, vilket var ömsesidigt.

Ett annat stort intresse som Samuel hade var datorer och Internet. Vi hoppas verkligen att de har uppkoppling i himlen, för vad skulle Samuel göra utan CDON och Tradera. Det var där Samuel införskaffade alla sina CD-skivor och DVD-filmer samt förstås sina Gormitifigurer. Vid det här laget är nog alla på sjukhuset väl bekanta med Gormiti. Små italienska plastfigurer som finns i flera serier. Några är onda, några är goda. När vi en dag räknade hur många sådana figurer vi hade så kom vi upp till den ofattbara siffran av 300 stycken!!! Till dessa finns även kort och grottor som Samuel förstås också hade. Gormitilekar med lillebror Max var det bästa han visste. De goda vann alltid, om Samuel fick bestämma.

Eftersom en stor del av Samuels tid mellan 5 och 7 års ålder spenderades på sjukhus införskaffades ett Nintendo DS spel. Till detta finns ett otal spel, men favoriterna var Super Mario spelen. Det som gjorde Samuel extra glad var att några av sjuksköterskorna var väl bekanta med ett av spelen och vid ett tillfälle tog en av sköterskorna med sig sitt spel och spelade med Samuel under sin lunchrast. Det tackar vi dig för Sara, för det uppskattades oerhört mycket av Samuel!  Samuel var så skicklig på att spela, så att han slog de flesta, även Sara. Sara blev även den sköterska som fick höra Samuels definition av lycka, en lång utläggning som rörde oss alla till tårar.

Emellanåt hade Samuel friska perioder och då mådde han ju förstås som bäst. Han fick börja 6-års verksamhet och sedan skolan. Den underbara Franska Skolan där Samuel trivdes så bra! Han var sååå stolt den dagen han fick börja skolan, träffa nya kamrater och nya fantastiska fröknar. Den förståelse och det stöd han fick av skolpersonalen och kamraterna betydde oerhört mycket för både Samuel och oss föräldrar. Han pratade om skolan varenda dag han var på sjukhuset, men behandlingar och undersökningar hindrade honom från att gå dit regelbundet. Han var så ledsen över detta, för det enda han ville var ju att vara som ”vanliga” barn, som han själv uttryckte det. Livet är bra orättvist. Samuel hade med sitt skarpa intellekt, sitt goda minne och sitt sinne för humor mitt i all misär, säkert blivit något stort. Det är vi övertygade om. Vi vet att det är många i skolan som saknar honom och ni ska veta att han saknade er väldigt mycket, hela klass 1B.

Samuel tillbringade mycket tid hos mormor och morfar, farmor och Sten samt farbror Peter och moster Katti med familj. Dessa personer kom att betyda mycket för honom och deras saknad efter honom är också enorm stor. Hos dem fick han fria händer att göra i princip vad han ville, vilket han förstås uppskattade.

Samuels liv blev alltför kort. Han hade mycket mer att ge, men som en vis man i vår bekantskapskrets sa (Paul Heller); ”Samuels själ behövde inte spendera så lång tid på denna jord för den hade redan uppfyllt sin plikt. Gud har nog större uppgifter för honom nu”.

Utan tvekan Samuel, så måste det bara vara!